om kost & sånt

Jag har varit ätstörd större delen av mitt liv.Skärmavbild 2015-08-21 kl. 09.25.04 Jag har pendlat mellan olika ätstörningsdiagnoser sedan jag var 11 år, men idag firar jag 4 år som friskskriven. På de där fyra åren har jag haft ett par återfall, varav ett riktigt ordentligt, men på det stora hela kan jag ärligt säga att jag är inte ätstörd. Däremot är jag fortfarande oerhört intresserad av kost, träning och hälsa, men numera på en mycket sundare nivå.

I vårt hushåll finns inga förbjudna livsmedel. Dieter kommer inte in över tröskeln. Däremot finns en hög medvetenhet om kemikalier, behandlade produkter, vikten av att handla ekologiskt och närproducerat och en glädje i att laga mat från grunden. Att äta veganskt några dagar i veckan är fantastiskt både för kroppen och miljön, och frukt är verkligen i sanning världens bästa godis. Skärmavbild 2015-08-21 kl. 09.25.39Därmed inte sagt att vi inte äter skräp- och snabbmat, när andan faller på är köpt pizza det bästa som finns, men jag tror på att ständigt sträva efter balans i livet, inte bara i sin kost utan i allting. Skärmavbild 2015-08-21 kl. 09.22.54Träning är viktigt och fantastiskt, och jag är en stark förespråkare av WHOs aktivitetsrekommendationer, men det är minst lika viktigt att ibland ligga kvar i sängen extra länge, sitta i soffan med en påse chips och ett TV-spel eller hoppa över att pass på gymmet.

Igår var jag på 4årskontroll på ätstörningskliniken där jag spenderade 9 månader av mitt liv. För första gången gick jag därifrån med huvudet högt och kände att mot alla odds, så har jag vunnit.

när man ser ner mot Hässleholm

Fast jag kan inte låta bli att sakna Tjorven
så att det nästan gör lite ont i magen.

Den här dagen redde ut sig den med. Jag blir alltid så nervös och stressad av resande och tidspussel att jag bli illamående, men så tycks de reda ut sig på ett eller annat vis varje gång. Krånglet med förskoletider, lämnande och hämtande fixade sig. Jag lyckades reda ut resekrånglet, och jag tror till och med att bilen har hittat tillbaka hem från Skövde. Seminariet löste sig och funderade riktigt bra. Jag har åkt snabbtåg utan att bli åksjuk, kissat rekordsnabbt på Göteborgs central och druckit Chai Latte på soja i take-awaymugg. Jag hittade hotellet, och lyckades checka in. Så, nu sitter jag på mitt hotellrum och kikar på människorna som tassar fram över torget nedanför, har tagit mig igenom två böcker och ett gäng kunskapsunderlag – så nu tänker jag krypa ihop i den där välbäddade sängen och se på film, resten av kvällen. Kanske prata i telefon med han den där jag är gift med. Det som från början kändes som en helt vidrigt stressig och svår dag har blivit till en riktigt bra en, och tänkt vilket skönt avslut det kommer bli när jag får somna i en egen säng, utan någon som väcker mig halv fyra på morgonen för att vi ska åka hem till Maria och Anders (ja, det hände imorse och nej, jag var inte aspepp. Jag tackar Gud att hon gick med på att somna om.).

hej hösttermin

Okay, I’m just going to say it. JAG. KOM. IIIIIN! Hej hösttermin 2014, jag längtar efter dig. Så, hälsocoach, med målet ätstörningsbehandlare och i förlängningen diakon. Jag ska inte ljuga, ett stygn av besvikelse känner jag över att jag inte kommer att börja plugga datorspelsutveckling, men å andra sidan kan jag ju ta det som anledning att lägga mer fritid på spelande och skrivande om detsamma.

Det är längesedan jag skrev vänner, jag vet det, och jag vet att det varit skakigt en ganska lång period. Djup depression kallar de det, och så påstår de att jag förnekar det hela – jag skulle väl aldrig göra något så dumt? Men, en hel hög med titlar att tipsa om har jag på lager, och vänta bara – snart skriver jag ner dem också.

en förmiddag som denna

Imorron är det fredag, och det betyder student! Fick ett slag av åldersnoja igår när jag insåg att det är min tredje årskull konfirmander som kastar sig ut i verkligheten, hur blev de så stora, och hur i hela friden kunde tiden gå så fort?! På samma sätt som det känns som att det vore igår som jag satt med ett gäng fina, uppgivna konfirmander och pratade om livet, döden, hoppet och ljuset som är Jesus känns det som att det var hundra år sedan och snarare en avlägsen dröm än något annat.

Jag har funderat en hel del på sånt som varit de sista dagarna, förmodligen mest efter mitt samtal med min behandlare häromveckan, när han lärde mig att när jag påbörjar behandlingen mot PTSen måste jag börja prata om saker och ting, inte bara med ansvarig behandlare, utan de kommer ge mig hemläxor i att lära mig att vara öppen och prata utanför behandlingsrummet också. Hujedanemig. Hur som haver, så de sakerna jag funderat över de sista dagarna, det har varit fina saker, liksom påmint mig om att allt har faktiskt inte varit trasigt, att jag har makten att bestämma själv vilka erfarenheter som ska få styra vem jag är. Till exempel när jag blev kysst för första gången, på en Timbuktu-konsert av en tafatt, genomsnäll pojk med alldeles för mycket tunga. Det var fint, och det jag väljer att minnas, inte långt tidigare – när jag var alldeles för liten och han var alldeles för stor. Till exempel när Richard höll mig i handen, jag lyfte telefonen, tog mod till mig och sökte hjälp, alldeles för att jag ville, även fast jag inte riktigt vågade. Det är en bra sak att komma ihåg och formas av, inte alla gånger när jag hysteriskt gråtande har skrikit och slagits mot de som velat hjälpa. Till exempel när jag för första gången berättade högt att jag var kristen, och inte bara som ett barn som vilar i Guds trygghet, utan som lärljunge och med en vilja att leva helt för Jesus. Det är mycket roligare att tänka på än alla gånger jag förbannat och svurit åt Gud och rasat över att jag behövt se så mycket trasigt. Till exempel att det gör ont i mig av kärlek varenda gång jag tittar på lilla fröken, hör hennes röst eller ens tänker på henne. Det är bra mycket vackrare än att tänka på all min tidigare ångest och rädsla över att vara för svag för att ta hand om henne.

Jag skulle aldrig byta bort mitt liv mot något annat. Jag är tacksam för varenda sekund jag upplevt, för varje erfarenhet, bra som dålig – för utan dem hade jag inte varit här och nu. Varje dag som sjuk tar mig ett steg närmare att blir frisk. Varje stund som trasig tar mig en liten bit närmare att bli hel, även om jag så ska behöva vänta ända tills jag sitter bredvid Jesus på andra sidan. Jag säger inte att det är bra att förtränga det som är jobbigt, men jag tänker att det blir lite lättare att vara lycklig om man väljer att fokusera på det som är vackert och bra. 


Imorron är det fredag, och det betyder student. Det är tre år sedan jag tog stod där och trodde att allt skulle bli lättare, att jag på något magiskt vis förvandlades till vuxen och att jag visste vad jag höll på med. Saker och ting är inte ett dugg lättare idag, jag är inte vuxen för fem öre, och jag har framför allt inte en aning om vad jag håller på med, men en sak är jag helt säker på, som jag inte hade en aning om då – när man bestämmer sig för att bli lycklig, då blir man det. Lycka till, mina fina konfirmander, nu kastas ni ut i verkligheten, och det är roligare än ni någonsin kunnat drömma om.

en dag som denna

Praktikplats ja – hipp hurra! En vecka i Gärdhems församling, yes please, it’s going to be a goooood week!

Händelserik vecka har det varit också, det kan jag säga dig. Förutom KSS i Skövde, har vi hunnit med fängelsekyrkan i Tidaholm, övat massor av teckenspråk och lyssnat på fröken Berggren. Vi har börjat planera högmässa, och ätit hamburgare. För att avsluta detta fina med något ännu finare tar jag en tidig helg (som alla helger, jag älskar mitt schema!) med naturgodis, tokmörk choklad och Black Swan. Gooood life!

en morgon som denna

Sitter ihop-packad på Flämslätt och väntar på att det ska bli frukost. Det finns ingen terminsstart som slår ett klass-läger (eller vänta nu, det finns det ju. Vad sägs om att sitta på skolan och gå lektioner?) med ännu långsammare studier än vanligt, och lekar på kvällen. Förlåt, nu är jag sådär bitter igen, men jag valde inte att läsa en tre-månaders-kurs för att leka lekar, det har jag gjort på jobbet i två år. Jag vill ju lära mig, men med det här tempot ska jag nog vara glad om jag har lärt mig tre vettiga saker när terminen är slut. Bitterbitterbitterfitta är jag idag. Men det får man vara.

en dag som denna

Sitter med solen i ryggen och ser ungefär vartannat tecken jag skriver, utanför kapellet på skolan. Lågstadiekänslan är fortfarande kvar, men jag antar att det blir lite bättre nästa vecka när lektionerna sätter igång på riktigt. Nu är det mest information åt alla tusen håll och kanter, vilket gör mig så galet trött att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det har bara gått tre dagar, men jag längtar redan till helgen så jag kan få vila lite. Jag har visst varit utanför banan lite väl länge…

en dag som denna

Fösta skoldagen, och jag är så pirrig i magen som att det vore lågstadiet igen. Min bror blev helt konfunderad häromdagen när han hörde att jag ska börja skolan igen, och undrade om jag inte var för stor och färdig med det, och just nu undrar jag det samma. Eller, egentligen undrar jag nog mest hur jag kan vara så mycket äldre än honom, och ändå vara precis lika stirrig som han var innan sin första skoldag förra veckan. Hjälpes alltså. Jag är nog egentligen 6 år.

en förmiddag som denna

Måndagmorgon i Alingetexas, och blev utan att egentligen har räknat med det blev jag helt ledig en hel dag. Man kan fråga sig när det hände senast. Eller ja, helt ledig var en överdrift, eftersom dagen kommer gå till pluggade och sångövande, men jag är i alla fall hemma i mjukisdress hela dagen. R lämnade mig precis för jobbet, och som den vänliga själ han är la han strategiskt fram mina böcker i soffan bredvid mig det sista han gjorde innan han åkte, och förklarade att man inte lär in någon orgasm-fakta på facebook (ja, det är orgasmfakta jag ska lära in, och sortiment. For real.) och påminde mig om att det var jag som senast igår sa att jag måste ta tillfället i akt att lära in så mycket jag bara kan när jag nu har en bra period och kan läsa mer än fyra rader i taget utan att tappa fokus. (Min pappas adhd har nog smittat mig.)

Men, innan jag ger mig på böckerna så är det ett zumbapass som gäller. Så det så.

en förmiddag som denna

Solen skiner utanför fönstret, och idag är första dagen av tre i konfirmationshelgen. Idag, fotografering, festkväll och första redovisningen. Bra att min grupp är färdig, eller hur var det nu..? Tur att jag och Tobias ska ses i eftermiddag och få klart alltihop, sådär lite lagom i sista minuten. Igen. Har dessutom än en gång lyckas distribuera min tid så där fantastiskt bra idag igen, på dagens att göra-lista; plugga, göra behandlingsuppgifter, diska och jobbar ett till elva. Och då sitter jag här. Bra jobbat, Amelie Roolf. Kanske borde börja låtsas att jag är effektiv istället. Over and out.