att ta hand om sig

Min behandlare i Alingsås envisades med att ge mig ”fotbad” som hemuppgift. Jag förstod aldrig riktigt grejen med varför hon tjatade om det där fotbadet, och ska jag vara ärligt struntade jag i just den uppgiften i princip varje gång. Nu börjar jag förstå vad hon var ute efter.

Jag har alltid varit usel på att ta hand om mig själv. Inte i första hand att jag alltid varit urdålig på att ta hand om min kost eller kropp i största allmänhet, utan det där mysiga ta-hand-om-sig-självet. Jag har aldrig tyckt jag varit tillräckligt mycket värd för att sitta ner och ta hand om mig själv. Sitta i ett hörn av soffan och läsa en bok. Vira in sig i en filt och se på en film en längtat efter. Göra ingenting. Sitta med ett fotbad. Måla naglarna i tio olika färger. Spendera en stund med att inte prestera.

Ikväll sitter jag med tassarna nedstuckna i vatten så varmt att det bränner, en kopp pepparmyntate, tända ljus och en gosig unge tätt inkrupen under armen. Några torkade blåbär och svarta vinbär, och snart är barnprogrammet slut. Snart läser vi ett par kapitel om Mumin i ”Trollkarlens hatt” och krypa ihop i pjamasar i sängen. Jag gissar att jag äntligen har lärt mig, och det är det finaste som finns.

me, myself and my hair

IMG_4989Så, hösthår – vi möts igen, till sist. Jag trodde jag kunde motstå din charm, fokusera på varför vi gjorde slut och glömma dig. Äsch, vem försöker jag lura – vi visste båda att det bara var en tidsfråga.

Mitt hår är verkligen min bästa accessoar – och då har jag en väldans massa accessoarer. Eftersom mitt hår nu är ett sånt hjärteämne i mitt liv är jag naturligtvis noga med vad jag utsätter det för och nu när jag idag känner mig som en sån fashionqueen kunde det ju passa bra att berätta lite om hur jag håller oss vänner.

313295_2722471345551_1672213013_nDe flesta av oss vet ju redan att schapoo är fullt med idiotgifter, med åker rakt igenom reningsverket ut i naturen. Dessutom sliter det oerhört mycket på håret. Så, jag körde utan schampoo ett drygt år, och ja – det var onekligen uppskattat av de där stråna – men inte katten var det värt allt jobb. För att fortsätta göra mitt bästa för att skona naturen har jag nu gått tillbaka till schampoo, men jag är oerhört noga med vad jag köper. Vi kan väl uttrycka det som så att m183759_1913107031949_604456_n ina duschrutiner blivit oändligt mycket dyrare, men jag väljer att se det som en investering för mig dotter och framtida generationer. Så, innehållsförteckningen och jag är väl förtrogna med varandra – men låt dig inte luras bara för att ett märke vara bra en gång, ingredienserna uppdateras och förändras – så jag fortsätter läsa. Generellt bra regel jag brukar hålla mig till i all innehållsförtecknings-läsning: ju färre ingredienser desto bättre, och varje ord jag inte kan uttala är antagligen en kemikalie.

Att byta hårfärg är bland det allra roligaste jag vet, och min allra bästa go-to produkt är utan tvekan henna. Jag har alltid hennapulver i ett par olika styrkor och färger hemma, bara att blanda ut med hett vatten och honung och köra. Lite klibbigt och trixigt de första gångerna, men en kommer in i det ganska snabbt. 76411_1739467371066_6590669_nAnvänd någon slags handskar bara, henna färgar naglarna minst lika effektivt som håret. Blondering har jag tyvärr fortfarande inte hittat något bra alternativ till, även om jag provat en hel del naturprodukter – så där går jag på schapoo-linjen: så få ingredienser och outtalbara ord som möjligt.

Skärmavbild 2015-10-08 kl. 11.30.16Jag har alltid varit oerhört håröm, och även om jag lärt mig inte gråta när jag borstar håret har jag ännu inte vuxit ifrån det. Ibland innebär det att jag rakar av alltihop, men det är ju attans fint att ha det där trasslet på huvudet. Det dilemmat löser jag bäst genom att vara noga med att borsta håret, framför allt efter att det blivit fuktigt, dels med vanlig hårborste, men först med svinhårsborste (heter det väl?). Den går till och med min treåring med på att reda ut tovor med..! När tovorna väl är borta, då är det dags för plattång. Nog för att tången sliter väldigt på håret, men det blir också mindre trassligt, så oavsett dagens frisyr plattar jag alltid håret innan jag lägger mig – vilket också minskar risken för monsteraktig morgonfrisyr. Det finns ju faktiskt en hel del fina produkter en kan använda för att minska på slitaget också, men inget slår en hemmagjord inpackning every once in a while.   

37698_1549087331684_1113375_n407313_3157487500683_1026907377_nOch bästa grejen för att bli mindre håröm? Hår- och skalpmassage. Det allra skönaste är ju naturligtvis om någon annan gör den, men det går alldeles utmärkt att göra på sig själv. Grip tag i en näve hår, nära hårbotten och dra åt alla håll du kan komma på – cirklar är fint också. Ja, det låter som att det skulle göra svinont, men tanken är att det är skalpen som ska dras, inte håret. Drar du i håret sliter det och gör svinont, men så fort en får in den rätta knycken är det hur bra som helst. Now my friends, fashionqueen – over and out (och troligtvis inte tillbaka på läääänge).

hejdå, september.

IMG_4609Idag är det oktober, och jag andas ut. September var tung i år – men idag är det oktober, veckans spellista på Spotify är uppdaterad och kaffet ångar ur min favoritmugg. September var när Jael blev allvarligt sjuk, när vi fick stora bostadsproblem och när kontakten med Richard var alldeles för liten. Oktober är att flytta, Jaels fortsatta behandling och permission.

IMG_4731

September var en hel del vackert också, det kan jag inte ljuga om. En syster kom och bodde hos oss en hel vecka, jag började lära känna en ny, fantastisk vän som lärde mig att plocka kantareller och hösten var vacker.

IMG_4861IMG_4321September var när vi avslutade Richards permission med ett familje-Color Run, när jag och Jael fotade massor och när vi spelade massor av retrospel. September var den första höststormen, dans i köket och sovande på vardagsrumsgolvet.

IMG_4748September var tung,
men med hundratals
sekunder av vackerhet.
Idag är det oktober,
och jag andas ut.



att flytta, igen.

Nu är det inte långt kvar, snart ska vi flytta. Vissa stunder undrar jag hur det ska gå till – jag har fortfarande massor att få ordning på, men ska jag vara alldeles ärlig så är det till stor del den här flytten som får mig att orka pressa mig igenom allt det som gör mig så trött just nu. Jag kan inte ens riktigt förklara varför det känns så viktigt, men det finns inte ett uns av tvekan.

Alla papper är inte klara än, ett papper ska skrivas på här, en möte göras där – och det finns faktiskt fortfarande en liten risk att vi inte får vår lägenhet – men jag väljer att inte tänka på det. Jag väljer att tro att om det skulle krångla en gång till så går det att lösa, precis som alla gånger tidigare. Vi bläddrar bland inredningsidéer, busar och säger att vi ska köpa en soffa som pappa kommer kräkas av att titta på och pratar om hur skoj det ska bli att ha promenadavstånd till förskolan.

Snart ska vi äntligen flytta. Kanske ser vi Nicke Nyfiken på bio medan vi väntar.

mitt i allt

Det har varit mycket snabba vändningar det sista, och nu börjar jag äntligen hämta andan igen. Med en kaffe och tända ljus tänker jag tillbaka på de senaste veckorna, och är så tacksam över att det snart är över. Ungen har åkt in och ut på sjukhus, lite panikartat har vi insett att vi behöver flytta och mitt i detta har vi halva tiden av utlandsmission kvar – jag har numera en helt ny respekt för ensamstående mödrar.

Idag är vi ungefär i mitten. Mitten av allt. Jael är hemma, men vi vet fortfarande inte om hon får bestående problem. Mitt i flyttpackande och lägenhetsköp. Mitt i gigantisk skoluppgift. Mitt i allting. Stressen gör ont, ont, ont – men mitt i detta har jag insett hur många fina vänner som ställer upp. Människor nära och långt borta, människor jag känner väl och andra jag knappt har hälsat på.

Imorgon har vi stor redovisning. Imorgon kommer mäklaren för att ta säljbilder. Imorgon behöver jag tvätta håret. Men mina kaktusar är fina och omplanterade. Min unge pussas och håller min hand. Om två veckor får vi en egen lägenhet. Om tre veckor är det permission igen. Idag övar jag på att andas.

hej igen, vardag

IMG_4221Idag slås jag av att jag faktiskt har vant mig. Han har åkt, kaffet har blivit te igen, sojamjölken är tillbaka i kylskåpet och vi börjar dagen alldeles som vanligt. Han har åkt igen, och det är som att han photoshopades in i våra bilder, som om alltihop var en dröm. På det stora hela är allt som vanligt, förutom möjligtvis att huset ser ut att ha blivit intaget av ryssen och det kommer ta minst tre dagar innan jag orkar göra något åt det. Som vanligt.

IMG_4423.2Jag har inget emot att vara ensam, faktiskt fungerar hela vara-isär-ett-år-grejen över förväntan bra, men det svider i kroppen att behöva stänga av allt sitt kära. Jag orkar inte vara kär i någon på andra sidan ekvatorn, inte mer än en dag eller två. IMG_4432Istället låter jag bli, stänger av allt det kära och låtsas att jag inte vet hur det känns tills han kommer hem igen. För han kommer ju hem. I början med jämna mellanrum, numera sällan, men snart flyttar han hem igen. Snart har det där året jag var så himla rädd för gått. Då börjar nästa klurighet, att passa in i varandras vardag igen, att vara en riktig familj igen. Och egentligen är det ju det allra bästa.

IMG_4382Snart åker vi till förskola och skola, alldeles som vanligt och vi är lite lagom sena, precis som vi brukar. Jag skriver med tandborsten i munnen, och Jael vill hellre se på mumin än att ta på sig kläder, som om de sista tio dagarna aldrig hänt. Fast det har de, för jag har fortfarande gröna stänk kvar i håret.

“Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering.”

—Nicole Krauss,The History of Love

& så blev det höst

FullSizeRenderIdag klättrar Vättern upp på cykelbanan, mina skor står på tork och frisyren är för längesedan förstörd. Mitt te är fortfarande för hett att dricka, och mina fuktiga jeans sitter klistrade mot benen. Det är höst mina vänner, äntligen är det höst.

Jag vet att det låter fånigt, men jag älskar att påbörja en ny almanacka. Att behöva tvinga igång skallen att orka studier efter en sommar av hjärndött skoj. Älskar att gå upp tidigt på morgonen, fundera över vilken tjocktröja jag ska ta på mig och tända ljus till morgonkaffet. Jag älskar att somna till ljudet av den första höststormen. Älskar att komma in i värmen efter en promenad i regnet och långsamt låta kläderna torka medan teét svalnar.

FullSizeRender[1]Richard tittade på mig som att jag vore en idiot imorse, när jag dansade runt i köket och nynnade – men, jag kunde liksom inte hjälpa det, när varenda cell i kroppen är lycklig måste man dansa. Ibland måste man avbryta sina studier för att gå ut för att bli duschad av Vättern och låta håret bli stripigt av regnet. Ibland måste man vara lycklig en stund.