Ångest föder kreativitet

Det var en sån där natt i våras när jag inte kunde sova, precis när hypomanin började smyga sig på. Plötsligt stod det fullständigt glasklart, mitt projektarbete skulle naturligtvis handla om hur det är att leva med psykisk ohälsa i en frikyrkokontext och vilket medie är bättre att förmedla känslor genom än konst?

Jag har varit så inspirerad hela sommaren, idéerna har ploppat upp som svampar ur marken och jag har skisser liggande högt och lågt. Så började hösten, och starten blev mycket tyngre än vi trodde. Pendlande, övertid och barn med separationsångest – de dagar vi plockat ur diskmaskinen har känts som mindre mirakel.

Det är torsdag när jag skriver det här, och det var i tisdags det rann över fullständigt. Ett par, tre incidenter, som i vanliga fall gjort mig frustrerad och kanske orsakat en timmes självömkan slutade i två dygn av tårar. Men, ångest föder inspiration.

Att stå så naken som när tårarna rinner i ett offentligt rum utan att de går att stoppa, det är en av de värsta sakerna jag vet. Vad jag aldrig lyckas komma ihåg när det händer är att när tårarna tagit slut har inspiration och kreativitet vuxit fram som jag aldrig själv kan frammana.

När jag skriver det här ligger det skisser över hela köksbordet, jag har börjat samla ihop grejer för att flytta in arbetet till kontoret och arbetsron igen, fingrarna flyger över tangentbordet och tårarna slutade bränna för tidsålder sedan. Idag är en bra dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s