en liten kortfilm

Så, mellan läsningen om hälsopsykologi och flyktingströmmar tar jag mig pauser för att se på dokumentärer. Då kan en till exempel snubbla över den här, som ger en fin och bra skildring ur ett anhörigperspektiv. Att vara anhörig till någon med ett självskadebeteende får ens hjärta att krossas om och om igen, men du är aldrig ensam och det finns hopp. Ta dig femton minuter och påminn dig själv om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s