historien om mitt PS4

Häromveckan fyllde jag år, och efter det pryder ett PS4 mitt vardagsrum. Förstår ni lyckan?! Så, då kan man tro att jag spenderat den sista veckan med att spela TV-spel, men icke. Någon slags högre makt tyckte förmodligen att jag spenderat för mycket tid med en tv-spelskontroll i handen det sista.

Jag kom hem med min nya, underbara konsol. Öppnade lådan. Plockade ur hårdvaran och började pilla och rigga. Tvingades sätta upp ny hylla för att ha någonstans att ställa den. Och byta plats på sofforna för att man inte skulle slå huvudet i hyllan. Passade på att städa skåpet med filmer och TV-spel, och byrån med diverse elektronik. Kopplar in HDMI-kabeln i projektor. Finns inget ljud. Blir lite förbannad. Gör en tyst grundinstallation medan Jael ligger i mitt knä med en febertopp.
Åker till Skövde för att köpa en reciever till vårt ljudsystem. Bokar på internet på förhand, eftersom både jag och Jael är störigt sjuka – hög feber, onda halsar och hjärnor som rinner ut genom näsan. Butiken har ingen som helst respekt för vårt nästintill dödliga tillstånd, utan fuckar upp min bokning så vi blir kvar där närmare 45 minuter innan vi till sist får bära ut lådan till bilen. Går in på ICA för att tröstköpa ett gäng blue-ray att titta på i vårt nya, fantastiska PS4 när vi kommer hem. Och en docka Jael tittar på i månader, som äntligen var på fet rea.
Kommer hem. Öppnar bagaget och tar ut lådan, halkar eftersom det är glashalt och räddar heroiskt lådan mot mitt eget ben, som börjar blöda och senare pryds av ett gigantiskt blåmärke som Jael tror är färg hon måste hjälpa mig att tvätta bort. Smärta. Börjar plocka upp reciever och inser att vardagsrummet ytterligare måste möbleras om för att få en bra ljudupplevelse. Börjar koppla in högtalarsystemet. Inser att mina högtalare har fel anslutning. Börjar skala kabel och koppla själv. Muttrar lite över att vi inte längre äger någon kabelkniv. Gör mitt bästa för att inte bli irriterad på Jael och Bea (den nya dockan) när de vill hjälpa till, men mest är i vägen. Kopplar in xbox, ps4 och… Inser att projektor inte går att koppla in, eftersom vi saknar en tillräckligt lång HDMI-kabel. Beställer en på internet. Väntar. Väntar. Väntar.
Spelar nytt spel i min Mac under väntetiden. Spelar igenom spelet. Alldeles för snabbt. Väntar. Väntar. Testar free-to-play-spel i telefonen. Aldrig igen – jag förstår nu varför mina enda informationskanaler är SR och SVT. (Och internet, men ingenting som står på internet är sant.)
Så kom brevet! HDMI-kabel, som vi har längtat! Kopplar in kabel. Startar PS4. Går in i Playstation Store och köper Grim Fandango Remastered och Life is Strange, mina premiärtitlar. Betalar, och ser längtansfullt fram till kvällen när Jael lagt sig. Ser några avsnitt av Sofia den första med ungen. Nattar. Plockar fram spelen, och inser att nedladdningshastigheten är densamma som under början av 2000-talet. Felsöker internet. Startar om router. Startar om varenda fucking enhet jag kan komma på. Inget internet. INGET INTERNET.
Jag går och lägger mig.

3 reaktioner på ”historien om mitt PS4

  1. Skrev en kommentar. Internet fuckade upp. Väldigt ironiskt. Men det jag skulle säga är att texten är underbar, går och relatera till (extra mycket nu) /Äg.

    Gilla

  2. Skrev en kommentar. Internet fuckade upp. Väldigt ironiskt. Men det jag skulle säga är att texten är underbar, går och relatera till (extra mycket nu) /Äg.

    Gilla

  3. Skrev en kommentar. Internet fuckade upp. Väldigt ironiskt. Men det jag skulle säga är att texten är underbar, går och relatera till (extra mycket nu) /Äg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s