endorfiner och kesokaka

Sitter tillsammans med Jael på hennes filt på golvet, lyssnar på morgonens avsnitt av Morgonpasset i P3 (poddcasts in my heart!) och dricker kaffe, medan fröken övar sig på att krypa, rulla runt, sitta och annat konstigt. Hon är som en hund den där ungen, med tungan utanför, dreggel i mungipan och övandes massa nya trix. Och jag som lovat mig själv att aldrig skaffa hund.

Kombinationen av dunderregn och brist på vattentät regnjacka hindrar mig från dagens långPW idag igen, så istället har det bakats kesokaka, tvättat, plockat en smula vinbär (mellan dunderskurarna), fikat med far och farbror och tvättat rent tvättmaskinen. En inte så rolig sak är att jag insett att de dagar jag tränar bara en smula eller inte alls och äter lite väl onyttigt blir lika med de dagar när ångesten blir starkare, och jag blir både argare och mer lättirriterad. Jag vet inte om det hänger ihop med allt det dumma i huvudet, eller om det faktiskt är så att endorfinerna gör mig så mycket stabilare. Jag hoppas ju naturligtvis på det senare, men jag vet inte än. Jag jobbar på det. Hur som helst har det gjort att jag har kört två styrkepass, fm blev mage/rygg och em blev ben och armar. Maten har blivit gröt med physalis, proviva och kaffe till frukost, en halv kebabtallrik och vatten till lunch (nej, den är jag inte särskilt nöjd med) och kesokaka med turkisk yoghurt och mer kaffe till tre-mellis. Inte något vidare i matväg, men det kunde varit avsevärt mycket värre. Jag övar och övar, en dag ska jag bli bra.

Kanske ett litet recept på kesokakan hade passat bra här, den var faktiskt långt över förväntan! Smakade lite som ostkaka fast fasligt mycket nyttigare.

3 ägg
2 msk honung
250 g keso
3 msk hackad mandel
kanel efter behag
 
Vispa ihop ägg och honung, och sedan öser vi i resten i bunken. Vispa till en jämn smet och häll ner i en ugnsfast form modell mindre. In i ugnen 200°C i en sådär 20-25 minuter. Servera med någon fet yoghurt (ev. med vaniljsocker i…) och gärna med lite nyplockade bär. Hipp hurra vad gott!
 
 
En lycklig sak är att jag idag fått på mig vigsel- och förlovningsring igen! Väldigt tight, men även om det är en bit kvar så funkar det. Heja mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s