fortsättningen följde…

Tänk dig, att man alldeles rasande arg och ledsen skriver ett brev till någon. Tänk dig sedan att man alldeles rasande arg och ledsen blir uppringd av objektet för sin ilska. I det här fallet försäkringskassan. Tusen meningar och ord man vill skrika i örat på personen i fråga rusar genom huvud. Man känner hur pulsen börjar stiga och adrenalinet pumpar. Det är som att du vore inför starten på ditt livs största lopp, säg 200 meter i OS. Startskottet kommer gå inom loppet av hundradels sekunder, och du gör dig redo för att kasta dig ut i den längsta och värsta svada av kränk och ilska du någonsin gjort. Så drar personen i andra änden på telefonluren efter andan, startskottet närmar sig. Så ber hon om ursäkt.

Människan ber om ursäkt.

Antiklimax. Så fett antiklimax. Sedan hjälper hon mig att lösa problemet, och när det är klart hjälper hon mig vidare till en lika snäll, ursäktande kvinna som hjälper mig i nästa ärende som inte fungerat. Det var som att tappa luften helt, jag blev så chockad att jag nästan glömde bort varför jag varit arg från första början. Det finns uppenbarligen väldigt snälla människor på de där myndigheterna, även om jag väldigt ofta glömmer bort det. Tack, fina fina försäkringskasse-människor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s