ett argt och ledset litet brev.

Kära försäkringskasse-person! 
Jag är egentligen inte så mycket för att skicka arga brev till myndigheter och sånt, det är ju sällan den personen som läser som har gjort mig ledsen, men nu är jag så trött att jag måste. Så, ta inte åt dig personligen, men försök förstå hur arg och ledsen jag blir och gör allt för att det inte ska behöva hända någon mer.

Jag heter Amelie och är 21 år, nygift och hemma med min nu tre månader gamla dotter på dagarna. Min man är också han 21, och jobbar på 40 timmar i veckan och oftast lite till för att vi ska gå runt. Vi har aldrig försökt få ut bidrag i onödan, det finns så många som behöver de där pengarna bättre än oss, men så när vi nu verkligen behöver hjälp, då får vi den inte. Som du ser, vi är inte något vidare gamla, och få ett välbetalt jobb finns inte på kartan. Föräldrapenningen jag får ligger på lägstabelopp, och min ansökan om sjukpenning för när jag var sjukskriven från mitt jobb i ett halvår (för snart två år sedan!) har fortfarande inte ens blivit behandlad. Så här långt tycker vi att det är jobbigt, naturligtvis, men ändå överkomligt. Jag får skylla mig själv som bytte jobb precis innan vi fick barn, och sjukpenningen har vi ju överlevt utan, så det är nog någon som har det svårare som har fått den, och det är ju bra. Och för all del, vi får ju bostadsbidrag och dotterns barnbidrag, så vi klarar oss helt okej.

Det som gör mig så arg och ledsen rör snarare min man. Han var som de flesta pappor hemma med mig och Jael (vår dotter) de första tio dagarna av hennes liv. Sedan gjorde han så gott han kunde med att skicka in alla uppgifter som skulle behövas för att få ut föräldrapenningen för de där dagarna. Hans dåvarande arbetsgivare strulade och gav oss fel uppgifter som vi blev tvungna att ändra, det saknades uppgifter som han trots att han satt med en handläggare i telefonen hade missat, och vi kompletterade och kompletterade så gott vi kunde. Så, nu till sist, för ungefär en månad sedan, så kom det ett brev med ytterligare någonting som saknades, men vi kunde för allt i världen inte förstå vad det var. Att ringa och be om hjälp blev ju liksom enda alternativet, men här börjar det arga och ledsna. Sommartiderna på kundtjänst är 8-16. Min man jobbar 7-16 varje dag, med en halvtimmes lunch, där telefonköerna varit så långa att han inte kommit fram. I brevet stod det att han var tvungen att kontakta er själv, så jag fick inte ringa i hans ställe. Nu har vi fått hem ett avslag, eftersom uppgifterna saknades, och längst ner i brevet står det att om vi vill överklaga står det hur man gör och vem man ska kontakta senare i brevet, men där tar det obarmhärtigt slut, inte en rad om hur vi överklagar. 

Jag förstår om du sitter och skrattar nu, och tycker jag är fånig. Det rör sig inte om många kronor, och jag har ju redan konstaterat att vi klarar oss okej, även om det är tight som för de flesta unga. Men, det handlar egentligen inte om pengarna. Vi känner oss så fruktansvärt förbisedda och bortglömda. Tänk om det här händer ett annat par, där man kanske bara lever på en liten deltidslön eller nåt, då är de där få kronorna livsnödvändiga. Det kan mycket väl vara vi själva som har gjort bort oss och gjort fel, men i så fall beror det på att vi inte förstår hur saker och ting ska gå till. Vi visste inte ens att vi skulle anmäla till er när vår dotter var född och börja ta ut dagar, för det var ingen som berättat det för oss. Vi försökte förstå via hemsidan, men fattade noll, ringde och bad om hjälp och fick prata med en snorkig fröken som hänvisade oss till hemsidan igen. Vi gick till föräldragrupp på MVC (fast att vi egentligen inte ville gå den) för att lära oss, men de visste inte heller hur man gjorde.

Att få barn ska vara en välsignelse, och det är det, den största vi någonsin fått, men allt ekonomiskt runt omkring, det är sannerligen ingen välsignelse. Den dagen det är du som sitter i min och min mans sits, då hade du också önskat att saker och ting fungerade lite bättre. Finns det ingenting man kan göra..?

Tack för att du tog dig tid,
hälsningar Amelie

En reaktion på ”ett argt och ledset litet brev.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s