min Gud är en riktig retsticka.

Imorron är den stora dagen, imorron blir vi ett – och vad händer då? Jo, jag ligger med zombieförkylningen direktimporterad from hell, hostar så jag spyr och håller halva världen vakna dygnet runt, kan inte sova, kan inte äta, kan inte prata och orkar knappt någonting. Försökte mig på att bli lite bättre, åkte ut till kusten och spenderade ett dygn i sol och värme och blev uppassad på sådär som man blir när man inte träffat sin mamma på länge, och nog för att det var skönt att få hjälp med fröken när Richard ändå inte var hemma, men något friskare gjorde det mig då rakt inte. Jag är helt övertygad om att Gud sitter och hånskrattar åt mig.

Nej, jag är inte ett dugg bitter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s