en dag som denna

Jag kan inte begripa hur någon människa kan hålla igång en mammablogg – min lista över människor jag beundrar har utökats med er! Hur man mitt i allt matande, bytande och gosande kan ha tid att skriva innehållsrika blogginlägg, det är för mig ett stort mysterium. Men, då kanske de få jag får till blir extra efterlängtade, man kan ju hoppas i alla fall. Passar på nu när fröken ligger och sover bredvid mig i soffan, liggandes i bärselen med nappen guppande och en tröja över huvudet. Och ja, innan du tycker att jag är en hemsk förälder som låter mitt barn kvävas under diverse klädesplagg, jag tar bort den hela tiden, men hon lägger tillbaka den, och lägger jag den så långt bort att hon inte når den tar hon första bästa annat hon når istället. Så det så.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen, efter en helt fantastisk helg! Församlingsresan som min pappa och farfar ordnat blev toppenfin, och utöver all orkestermusik turistade vi i Karlsborg, med allt vad det innebär med fästningsbesök och tonvis med fika och fantastisk mat. En hel hög av vänner och familj var här, och vi hade det så fint så fint. Gudstjänsten blev helfin, jag blev till och med nästan gråtig när de spelade sitt arrangemang av härlig är jorden, och lilla fröken var helnöjd med att lyssna på morfar. Inte nog med bra musik, predikan var också toppen, (även om jag nog hade hållit den på en bråkdel av tiden om det var jag som predikade…) om att vi inte behöver vara rädda, även om livet är jobbigt och trixigt. Till och med när det är som allra mörkast håller Gud oss i sin starka hand, tröstar och beskyddar. Det är helt galet att vår Gud kan vara så sjukt bra.

En knasig sak som smög sig in och gjorde mig aningen irriterad var att bara för att fröken dagen till ära hade sin allra finaste ljusblå body med monster på trodde alla att hon var en pojk. Dessa taskiga genusroller, om min tjejs mamma älskar monster och älskar sin tjej, vad kan då vara bättre än att klä på henne massa monster? Jag blir så trött.

En reaktion på ”en dag som denna

  1. Min mamma klädde oss inte särkillt mycket i blått, alterntivt rosa, när vi var små, och vi blev ju inte så tokiga, elller jo, kanske lite. med det hade inte med babykläderna att göra! själv fårst0d jag inte att rosa o rött var tjejfärger förrän jag var typ 11 år. barnklädersfärger är bara trams!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s