en dag som denna

Det finns väldigt många saker som göra mig arg, och största saken av dem alla är när man är elak mot någon annan. Jag har många gånger önskat mig att det vore lika enkelt att fixa till allt trasigt i världen som det är i Bamse, där Vargen får en knäpp på näsan och en tillsägelse, och sen säger de förlåt och är snäll igen. Både du och jag vet ju att det inte fungerar så, hur gärna jag än skulle önska och be för det, men då är det tur att det finns andra sätt.

Förutom Bamse har jag väldigt många andra förebilder i mitt liv, personer som slåss på sitt sätt för att göra världen lite vackrare och snällare, och idag tänker jag alldeles särskilt på Hanna Fridén. (Har du missat henne, så älskade vän, snurra in på hennes blogg och läsläsläs, och bli påmind om att hur mycket elakt och dumt det än finns, så finns det fler och starkare goda krafter!) De sista dagarna har jag, på Hannas initiativ, spenderat väldigt mycket tid på en sajt som heter emochan.org/emo/, som i korta drag går ut på att hänga ut, och kränka framför allt ungdomar. Tanken med de senaste dagarna var att motverka mobbningen som sker där, genom att skriva och kommentera om fina, snälla, söta och bra saker, och på det sättet tvinga ner och bort allt elakt till botten. När jag såg hur sidan snabbt fylldes av bilder på katter, enhörningar, krambjörnar, hjärtan och allt möjligt gosigt och fint fylldes jag av en smula starkare hopp om godheten än jag hade innan, och då var den ändå ganska stark från början! Glad i hågen surfar jag så in på Hannas blogg nu på förmiddagen för att se om det blivit några uppdateringar om aktionen. Jag antar att jag inte behöver beskriva min ilska när jag läser dessa rader;

[…]Men efter att vi skrivit i forumet under en längre tid så stängde moderatorerna ned kommentarsmöjligheten och satte sig ner för att radera alla våra inlägg. Ett efter ett. Så att alla kränkande poster om minderåriga kom tillbaks. Alla. De tog bort det vi skrev men lät allting av olaglig och kränkande natur vara kvar. De stängde av möjligheten för ALLA att posta. Och de raderade ALLT vi sade. Vid skrivande stund raderar de fortfarande. De kommer ta dem ett bra jävla tag.

För det vi skrev, om ponnyhästar, om Disney, om en musikal vi gillade – Det var inte okej. Och tillbaks kom allt av den kränkande naturen. Jag är för fria forum, men jag anser att vi, som användare, kan påverka naturen i dem. Demokratiskt. Men detta tyckte tydligen inte de som äger siten då de började censurera bort allting av god natur. Precis, precis allting. Det är alltså inget forum som rör yttrandefrihet och vad människor vill tala om – Utan snarare ett forum där kränkningar och olagliga handlingar mot minderåriga premieras väldigt friskt över allting annat. (Hanna Fridén, kl. 20.11 16/3 2012)
Tokarg ska jag säga er! Så nu, med ny ilska och beslutsamhet surfar jag än en gång in och hjälper till att sprida kärlek och värme, och krossa lite till av det elaka, visst hänger du väl med och hjälper till?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s