en kväll som denna

Det finns verkliga saker, och sen finns det hittepå-saker. Exempel på en hittepå-sak kan vara borderline, stämpeln som smälldes in i pannan för tio år sedan, men som läkarna på WHO för något år sedan ”kom på” inte var en riktig diagnos, och den ströks. (Måste man inte älska läkare..!) Tio år av identifiering med det trasiga de kallade emotionell instabil personlighetsstörning (fint va?), ett ord de bara skrev på pappret för att de inte ville, orkade eller kunde hitta vad som var det verkliga felet, att de inte kunde föreställa sig att en så smart och tyst liten tjej kunde lida av grav ADHD. En verklig sak är anorexia, den ständiga följeslagaren och spegelflickan som ibland förklär sig som EDNOS, UNS, bulemi eller ortorexi, men som alltid alltid finns där. Spegelflickan som i mer än tio år hatats och älskats, älskats och hatats finns alltid där, trots Mando, trots vilja, trots tusen människors stöd och hjälp finns hon alltid där, lurandes i bakgrunden, alldeles alldeles sann, och utan att vilja dö bort.

Exempel på en hittepå-sak kan vara det man blir av att vara trasig, att kastas fram och tillbaka mellan instanser utan att få hjälp, att behandlas som en spetälsk, att bli den ingen vill ta i – inte ens man själv. Den där låtsas-personen man förvandlas till, skuggan av en människa som har tappats bort mellan alla diagnoser och läkarbesök, psykologer och behandlingar. En skugga som kan behandlas precis hur som helst, som kan utsättas för precis vad som helst, för när ingenting är på riktigt spelar det ingen roll vad som händer. När man bara är en skugga kan ingenting skada en. En verklig sak är att alla skadorna som lämnas på skuggan blir till ärr på den riktiga människan, som gömde sig någonstans långt där bakom, som glömdes bort till och med av den själv.
En hittepå-sak kan vara att man klarar vad som helst, att alla hårda ord bara rinner av en som vatten på en gås, att alla sparkar, slag och elakheter skulle vara utan verkan. En verklig sak är att bli ledsen, och nästan glömma bort hur man blir glad igen.
När jag blir stor ska jag komma på hur man blir glad igen.

3 reaktioner på ”en kväll som denna

  1. Lisa Rugenstein

    Jag vet att det inte hjälper nu när du är där nere. Men det kommer att komma bättre dagar! Dagar då man känner att det till och med kan vara lite kul att leva, just den dagen iaf.

    Jag ber för dig ikväll, önskar dig en bättre dag imorgon och talar nu om för dig hur betydelsefull du är som person.

    Du är stark Amelie och modig, som vågar kämpa så som du gör!

    Gilla

  2. Jag vill ta i dig, alltid. Krama dig och hålla din hand. Jag ber också, varje dag, så fort jag ser något som får mig att tänka på dig. Jag tror på dig och din enorma styrka, även om du ibland inte vet vilka krafter du besitter, så vet jag. Och jag älskar dig så mycket så mycket så mycket!

    Gilla

  3. Om du orkar o vill så tar jag mig gärna en uppdatering på alla läkar-vändor och sånt. För jag bryr mig, och är inte så smart så jag förstår utav ditt bildliga talande.
    Ämiz, jag finns ju alltid här. Det är ju du o jag!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s