en dag som denna

Sitter på mando och snart är det dags för lunch. Hann spendera någon timme tillsammans med richard innan han skulle börja jobba, men inser mer och mer att det blir en av de få denna veckan. Det är fascinerande hur jag trots att jag är sjukskriven lyckas ha så mycket att höra att jag samanlagd kommer spendera ungefär ett dygn hemma denna veckan. Hjälpes, det är ju ingen idé att vara min sambo när jag aldrig är hemma?! Jag blir helt trött på mig själv. Ska om någon timme träffa min läkare för att se hur vi ska göra med sjukskrivning framöver, och trots att jag tänkt i veckor att det ska bli skönt att få jobba fullt igen inser jag mer och mer att det kanske inte är bra för mig… tänker på vad en medpatient sa till mig för ett tag sedan, att ju mindre tid vi lägger på behandlingen, desto mer tid tar den. Jag kanske borde satsa all in på mando när jag ändå bor här, och innan jag börjar plugga, men å andra sidan känns det så dumt att förlänga min sjukskrivning. Men, jag får väl se åt vilket håll behandlare och läkare övertalar mig.

Lyssnade på P4 göteborg på vägen till alingsås, och fick då fundera lite över regionvalet. Naturligtvis har jag tänkt att jag borde rösta, men av mest lathet ligger det ganska långt ner på priolistan. Tills idag, när en mycket vis kvinna ringde in, och sa något i stil med att man är väl något dum i huvudet om man inte går och röstar. Här KRIGAR och DÖDAR man varandra i mellanöstern i detta nu, för att FÅ samma rätt till demokrati som vi redan har. Att då inte vara tacksam över sin möjlighet, det är att begå ett brott mot alla de människor som kämpar. Så tänkte jag vidare, och funderade över predikan jag hörde i fredags, om att vara tacksam. Och ja, jag är tacksam. Så tacksam att tårarna började rinna där i bilen bland barnstolar och packning. Tacksam för att jag har fått en chans att bli frisk. Tacksam för att jag får leva ihop med en man jag älskar och vill spendera resten av mitt liv med. För mina syskon, och min familj. För att jag kan sysselsätta mig. För att jag klarar mig själv. För det enorma stöd jag får. Och mest av allt, tacksam över att jag känner Gud.

Så, rösta rösta rösta, gott folk! Tappa inte bort dina rättigheter, och tacksamheten över att slippa slåss för dem! (Eller, en av dem iallafall.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s